Och så lite text…

Den är bloggen gör mig galen. Dom här skitbilderna! Jag borde sova nu. Är nu ”färdig” med New York för denna gång. Har varit helt fanastiskt och jätteroligt. Sett det mesta, typ allt, jag velat se, ätit god mat, besökt roliga affärer, köpt en del fint och relativt billigt, och druckit en hel del öl.

Väskan är nu åter igen packad och imorgon bär det av till LA. En övernattning på skabbigt hostel och sen mot Cancun i Mexiko. Wee. Jag blir så sjukt avundsjuk på mig själv. Fattar inte att jag gör det här. Att jag ska få vara med om allt detta. Jag hoppas inget knas händer eller att pengarna tar slut – för tidigt alltså. Om allt går enligt mina planer kommer även de följande tre månaderna (egytpen, sundsvall och europa följer efter USA) bli en helt fantastisk vår och sommar.

Men tack New York för den häftiga stad du är. Tack Karin för att jag fått bo hos dig och för att du är så bra. Guld värd. Solen och stranden  – here I come.

New York. Check.

Sammanfattning av NY i bilder

Apropå äckliga naglar

Konst på MoMa.

Fab night in NYC

Det var en blöt kväll igår. Det regnade. Men så trevligt vi hade.

Jag började med att ta igen mig efter den långa dagen på MoMa med tjejerna i köket. Så har varje kväll startat den här veckan. Mycket trevligt. Karin och jag hade som sagt planer på att äta middag på den omtallade Schillers i Lower East Side. Samma planer hade väldigt många andra. Skippade 2 timmars kö och åt en fantastik god och romantisk middag på Pink Pony ist. Mysig restaurang, lite som ett bibliotek och med en fantastiskt förbryllande spegel på taoletten. Började fundera hur mycket en halv flaska rosé egentligen är, när allt jag gjorde blev tvärt om i spegeln. Alltså spegel-spegelvänt. Hystreiskt roligt.

Blev en öl på Manhattan innan vi tog taxi tillbaka till Brooklyn för att möta upp med Karins kompis Martin. Mycket trevligt. Öl på ett polsk ställe och avslutade på Union Pool. Underbart. Lite lätt chockade över att vi fortfarande var vakna och pigga gick vi hemåt vid halv fyra imorse.

Till följd av föregående natt var det två lite slitna tjejer som entrade Guggenheimmuseumet idag. Men vilken utställning de hade att bjuda på. Vi vaknade på två röda. Nästan. Kinesen Cai Guo-Qiang’s utställning I Want to Belive. Var en politisk tanke i den med många bra metaforer för att förklara hur människan handlar i olika kris/krigs situationer mm. Häftiga installationer och tavlor målade med krut. Skulle kunna fortsätta med en lång utläggning här, men bespara er/oss den. För denna gång.

Ikväll har jag gjort något nytt. Igen. Jag har tvättat på en sån amerikask tvätteria. Det var ju kanske inte så jättespännande, det ska jag inte sticka under stolen med. Men nu har jag gjort det med, och jag har rena trosor. Jippi. Karin och jag avböjde utgång till fördel för skavfötters i sängen.

MoMa!

MoMa. Jag hade höga förväntningar, och dom infriades. Gick runt i fyra timmar, till ryggen gick av och fötterna domnade. Men oj vad mycket det fanns att titta på. All möjlig konst, ljus installationer och det jag gillar mest – desig. Mamma, din vilostol fanns där. Det är för mycket för att kunna återges. Måste ses. Men det rymdliknande ni ser här är iaf Internet. Japp.

På vägen hem handlade jag lite goda saker på Whole Foods. Jag och kassen tog oss hela vägen till Guerney Street med tunnelbanan. Men oj så skönt det var att sitta ner i köket med tjejerna när jag kom hem. Nu ska jag och Karin äta på Schiller’s och fira att det är fredag. Jag som trodde det var fredag alla dagar!

Tack!

Måste bara säga tack till mina mycket omtänksamma vänner, Christoffer och Mats, för den  perfekta  kartan jag fick på min födelsedag. Den ger en detaljerad bild av Manhattan, den är vattentålig, smidig och framför allt är den försedd med många bra tips på ställen jag inte får missa i NY (dessa tillhör inte kartan från början utan är dessa pojkars förtjänst). Tack, tack, tack! Den är guld värd.

En torsdag i NY

Blev tvungen att avsluta det förra inlägget och börja på ett nytt. Jag bli inte riktigt kopmis med den här bloggen. Bilderna bara krånglar. Vilket va precis vad de gjorde igår med, vilket förstörde hela min morgon. Skulle bara lägga in några bilder innan jag skulle ut och iväg. Hmm, jaha, javisst. Det var inte så bara. När jag hade försökt i en timme och misslyckats (dom försvann slumpvis utan rimlig föklaring) så stängde jag av datorn och gick. Ibland längtar man efter sin privata it-support lite extra;).

Planen för gårdagen var MoMa. Men eftersom klockan hann bki 11.30 och solen var över allt la jag snabbt om mina planer. Känns skönt att kunna göra så. Semester. Åkte ist till Chelsea (området) och strosade omkring där på jakt efter bra shopping. Inte för att jag har några pengar, dom har runnit genom mina fingrar snabbare än jag trodde. Men hittade en klänning på american apparel för 36 dollar iaf. Känns bra.

Vi lunch drog jag mig till min favoritplats, Central Park. Med mig hade jag ett lass med mat. Hittade ett ställe på vägen med sjukt mycket mat som man fick plocka av och betala per vikt. Blev lite dyrt, men gott va det. Approp på det där med mat, så har jag kommit på att man har det jobbigt om man är velig när man bor i den här staden. Det finns så enormt mycket att välja bland, så det tar ju en halvtimme innan man kommit framtill vad lunchen ska bestå av. Förstår den som har ett stammisställe.

Satt i parken, lyssnade på Håkan och bara njöt. Fick åter igen nypa mig i armen för att få mig själv att förstå att jag verkligen är i New York. Det är en sån häftig stad. Det finns allt och lite till.

Jag har tänkt på det där att NY anses vara en så stressig stad. Det tycker jag inte. Den kanske kan uppfattas så för att det är mycket människor som rör sig på gatorna. Men jag tycker folk här är mycket bättre på att slappa, ta sig ut i en park, ta en öl efter jobbet, alltså ta vara på diden än vad många är hemma.

När jag satt där i parken kände jag för första gången att det hade varit roligt om någon satt berdvid. Någon att dela alla intrycken med. Jag gillar att jag gör den här resan själv, men ibland skulle det vara roligare att dela den med någon.

En till sak jag reflekterat över är att NY är så välstädat. Trotts den stora mängden människor, runt 9 miljoner tror jag visst, så känns det aldrig smutsigt. Visst, mycket är slitet, som tunnelbanan tex. Men det ligger aldrig skräp på gatorna. Detta leder mig till en annan tanke som ploppade upp i mitt lilla, lätt överhettade huvud igår. Att det finns så många ”små”, märkliga jobb här. Som parkeringshusflaggvinkare, div flyer-utdelare, ja allt mellan himmel och jord. Och det är ju så bra. Usa kanske inte har världens bästa sociala skyddsnät, men dom skapar väldigt många arbetstillfällen, iaf i den här metropolen.

Anyway, kvällen avslutade jag tillsammans med Karin, Nina och Ellen på en födelsedagsfest i East Village. Mycket trevligt. Fick pizza med köttbullar på. Fantastisk stad det här.

Nej nu är det dags för dagens uppgift. MoMa. Och idag ska inte solen stoppa mig.

Top of the Rock

Ligger efter med bloggandet. Det stressar mig. Det var ju inte meningen att det skulle bli ett stressmoment. Förstår dig nu Stefan. Man vill ju skriva om allt man gör hela tiden, men eftersom jag gör saker hela tiden finns det inte så mycket tid kvar att skriva. Men nu så. Fredag morgon, jag borde vara bakis, men icke. Klev upp innan Karin hunnit till jobbet. Skönt.

Sen sist så har jag sett en fantastisk utsikt. Tornet på norra berget kan ju slänga sig i bergväggen. Efter mycket velande så bestämde jag mig för att ta mig upp i Rockafeller Center’s torn istället för den annars, kanske självklara, Empire State Building. Detta för att Karin, som varit i båda, sa att utsikten var bättre från Roackafeller, parken är närmare och man ju då SE Empire State. Jag är mycket nöjd med mitt val! Det var en fantastisk utsikt med parken rakt norr ut som en gigantisk rektangel omringad av de stora pampiga husen, som en grön tavla med ram.

Det var helt underbart väder, runt 27 grader varmt och strålande sol. Köpte med mig en lunch och lade mig i gräset i Bryant Park. Åh, va skönt. Kollade husen, kollade människorna, lyssnade på Familjen. La om mina planer att ta mig ner till Chelsea för shopping. När det började bli för varmt gick jag ist tvärs över gatan till International Center of Photography. Ganske schysst utställning.

Avslutade dagen på bästa tänkbara sätt med Karin. Vi var på massage! Eller det var acupressure. Vilket ska vara mer tryck punktvis. Sköt var det vad de nu än var. Detta hände i China Town, där vi även passade på att äta en fantastiskt god middag på ett kinaställe som bara var ett hål i väggen. 4 dollar för vårrullar och en fantastisk god nudelrätt. Billgit och underbart. Tog en promend via East Village hem. Fin stadsdel. Lite som Greenwich. Me like.

Metropolitan Museum of Art

Den är så snygg.

Inte lika mycket fan av alla antika byster som fanns.

Utsikten från Metropoiltan Museum of Art’s terrass. Central Park som en grön matta nedanför.

Sol i sinnet

Idag var det sommar. Vilket jag inte märkte när jag satt på den öppna dubbeldeckarens övre våning. Det blåste skitkallt, men guidetanten envisades att påpeka att det skulle bli hot och att vi skulle bli uttorkade. Eeeh, vart då.. Guideturen ”up town” var inte riktigt vad jag hade förväntat mig. För det första gillar jag inte riktigt sådana saker. Jag vill gå på backen och se själv. Man fladdrade förbi ”stora” saker som John Lennons hus och diverse kyrkor innan tanten ens avslutat meningen. Men visst, det var roligt att få se Harlem, eller iaf delar av Harlem, som jag nog inte skulle tagit mig upp till annars.

När magen kurrade för högt och jag ledsnat på att frysa hoppade jag av på femte avenyn och Central Parks mitt och åt en god sallad i gräset. Och plötsligt höll jag på att bränna sönder min kritvita sverigehy. Underbart med sol och värme. Men avsaknaden av solskyddsfaktor (vill undvika brandbilsfärg) och allergipiller (inte populärt för hals och näsa att ligga i blommande gräs) gjorde att jag snabbt började tänka på plan b. Metropolitan museum of art låg ett stenkast bort. Jag tänkte att ”två timmar till stängning, det hinner jag på”. Eeeh, inte om de envisas att ställa ut alla kända tavlor i världen. Jag har aldrig haft klastrofobi i ett så stort hus förut. För det första gick jag ju vilse, och för det andra kändes det som en labyrint jag aldrig skulle hitta ut från. Jag var tvungen att fråga flera gånger efter en utgång. Puh. Men det var shysst. Valde att se den ”moderna” delen och de stora europeiska. Är nog kräsen. Eller ung kanske. Uppskattade Andy Warhole (så klart) och Roy Lichtenstein (?), men saknade min stora favorit när det gäller äldre snubbar – Dahli. Men, men, man kan inte få allt.. Såg en del annat bra också, men är så dålig på namn som ni kanske vet. Kommer bilder!

Ikväll har jag och Karin druckit öl…surprise surprise, och jag har besökt det omtalade (i denna lägenhet iaf) Union Pool. Mycket trevligt. Man får så mycket inspiration här. Skulle lätt kunna öppna en klubb hemma efter ikväll. Varför kan inte sverige göra studiebesök i Booklyn/Williamnburg/NY/Världen.