Tillbaka efter två dagars friluftsliv. Kallt. Vackert. Alldeles, alldeles underbart. Yosemite är alltså en nationalpark som ligger 3-4 timmars bilfärd sydost om San Fran. Fyra svenskar, iklädda friluftsutstyrsel sponsrad av bla Cheap Monday, Converse och HM hyrde en snygg bil och begav sig. Efter fyra timmar av frågesport, 20-frågor gissningar och hel- och halvnisse, var vi framme. Jag hade innan sjukt höga förväntningar på naturen. Och jag blev inte besviken. Redan några hundra meter in i parken var utsikten storslagen. Och ju närmare Yosemite Vally vi kom, ju osannorlikare blev det. Dalen var inte speciellt stor, men rymde en del campingplatser och stugområden. Denna gröna, lummiga, dal omslöts av berg som gick rakt upp i luften. Dessa berg, eller kanske snarare klippor, var upp till 2500 meter höga. Det var en helt fantastisk syn att vakna till. Molnen och dimman omslöt ofta övre delen av berget, men blottade ändå toppen, vilket gav en känsla av att man såg ovanför molnen.
Vi tog en liten kortare vandring på bara en timme på måndagen. Bestämde oss sedan för att äta en spännande middag bestående av grillad korv. Grillad på vår egenfixade eld. Så klart. Vi är ju riktiga campare. 3 timmar och en chipspåse senare var det äntligen glöd. Men det blev en fantstisk god korv.
I stugbyn vi bode hade de bestämt sig för att spara in pengar genom att bygga stugor/hyddor med endast tre väggar. Den fjärde väggen och taket fick bestå av plast. Det var svinkallt. Kanske 4 grader på natten. Men med alla klädder jag hade med mig och fyra filtar var det helt ok. Och ska det campas så ska det göras på riktigt. Efter 2 timmars kortspelande somnade jag gott.
Något som denna park är känt för, förutom dess natur, är björnarna. Det är ca 500 björnincidenter per år i parken. Ingen mat fick förvaras på något annat ställe än i det speciella matboxarna som fanns. En björn tar sig nämligen lätt in i en bil. Och ännu lättare in en stuga utan full uppsättning väggar. Vi såg ”tyvärr” ingen björn. Men parkpersonalen gick runt med bjällror klockan tre på natten. Troligtvis för att det var björnar på området.
Igår gjorde vi en riktig färd. Vi vandrade upp till Nevada Falls, som ligger på 1800 meters höjd över havet. Vi gick och gick och gick. Uppåt, uppåt, uppåt. 610 meter i höjdled, och totalt blev det 1,5 mil. Ingen konst för fyra vältränade, hälsosamma och sunda människor som vi… Det var sjukt skönt att komma upp. Bagels med ost har aldrig varit så gott som då. Med ett dundrande vattenfall på vänster sida och en vidunderlig utsikt framför mig åt jag min matsäck. Piff och Puff hade också hittat dit och ville äta upp min mat. Men tji fick de.
På vägen ned snubblade jag och slog upp knät. En icke angenäm upplevelse. Byxorna gick sönder och idag har jag en stor böld på knät. Men det gör inte så ont.
Vi höll humöret uppe hela vägen. Mycket flams. Det är det bästa. Dessa killar är de bästa även när det gäller att citera roliga sketcher från tex Varan-tv. Och ja, jag är nog ganska lättroad. Skrattar åt allt. Tacksamt objekt. Men dagen var inte i slut och med denna bergsbestigning. Vi satte oss i bilen och körde en halvtimme söderut i parken för att se de gigatiska Cequoia-träden. Det hade börjat spöregna. Så de regnklädda pensonärerna kollade lit konstigt på oss när fyra, hurtiga, svenska, sprang kilometerna fram till de största träden. Täden är alltså rödaktiga tallar. Typ. Men med den skillnad från svenska tallar att dessa kan bli 100 meter höga och ca 10 METER i diameter. Skulle uppskatta en svensk tall till ca 1 meter i diameter. Dom var gigantiska. Ett kunde man gå igenom. Innan vi åkte ut från paken passade vi på att åka upp till Glacier Point. En topp på 2200 meter. Fantastisk utsikt. Över hela dalen, bergen och vattenfallen. Snö kantade vägen upp till toppen.
Sammanfattningsvis en underbar tripp i naturen. Enda missen var att vi inte såg nån björn. Förutom Styrbjörn och Esbjörn som förföjde oss.
Några av de 280 bilderna jag tog:
