Tiden går.

Snabbare än jag vill. Går tiden alltså. Torsdag 29/5 kl 23.50. Sitter i köket på 66 Laussat St. Haft en bra dag. Spelat tennis i två timmar i Dolores för sista gången. Jag som äntligen blivit hyffsad. Erik åkte i förmiddags. Nu är det bara Stefan kvar av de ursprungliga kollektivet. Han får hållas med mig och Mats. Men om 31 timmar sitter jag på planet öster ut. Jag vill inte. Har ingen som helst lust att åka hem. Ser ingen större poäng med det. Det ska bli kul att träffa familjen och vänner. Men jag vill inte tillbaka till Sverige. Inte än. Jag vill inte lämna San Francisco.

Igår tog Stefan med mig ner i Mission. Jag köpte ett eget tennisracket. Jippi. Tog sedan en sista fika på Soleil. Spelade en sista fyrmanswhist. Ashley och Shannon bjöd på middag. Mycket för att det var Eriks sista kväll. Mycket sista igår. Middagen var fantastiskt trevlig. Dom är så söta. Hade köpt köttbullar, gräddsås och lingonsylt på IKEA. Ashley kokade sina första potatisar. Och det blev helt fantastiskt gott. Vi svenskar åt så vi nästan sprack. Jag vet inte om de ca åtta amerikanerna tyckte det var lika fantastiskt. Efterrätt; fruktsallad, glass, hjortronsylt och pepparkakor. Tror killarna har spridit vad som anses vara svenskt. Det var en jättetrevlig kväll på alla sätt och vis. Om jag tycker det är tråkigt att åka från staden och alla trevliga människor, så kan jag ju bara ana hur Erik, David och Stefan känt/känner.

Men men. Så är det. Tidsperioder tar slut. Jag har jobbat nästan ett år för den här resan. Och den har blivit bättre än vad jag någonsin vågat hoppas på. Hade inte så många tankar om vad resan skulle leda. Hade mest tänkt att New York är en häftig stad, Mexico är varmt, och Stefan bor i San Francisco. Hade inga riktiga planer. Inga förväntningar. Det kanske var bra. Hela resan har varit fantastisk. Från början till slut. Alla delar har haft sin charm. New York – storstad, puls, människor, affärer, museum, parker. Mexico – Kulturskilnad, värme, de vackraste stränder jag sett och det varmaste, klaraste vatten jag badat i. Highway 1 – kanske resans höjdpunkt, och de mest oväntade. Hade tänkt ta en buss raka vägen upp till SF från LA. Är evigt tacksam att jag istället hyrde en cab och tog ettan. Vilken natur, vilken känsla. San Francisco – visste i stort igenting om denna vackra stad. Nu vet jag mer. Och jag vill tilbaka. Jag hoppas jag kommer tillbaka. Har redan skrivt vad jag upplevt i den här staden. Och jag vill inte här ifrån. En sak som jag inte nämnde då, som jag kom på nu, var tennisbanorna. Varför finns det inte fler gratis tennisbanor i sverige. Det är ju fantastiskt fint.

Idag fick jag gå den charmigaste shoppinggatan jag gått. Haight Street. Massa fina second hand butiker och små affärer. Underbart. Avrundade min resa, sista riktiga kvällen, med en drink på en skybar. Utsikt över hela San Fran by night. Så fint. Det är något speciellt med städer på natten. Vackert.

Imorgon ska vi städa ur lägenheten. Sen ska jag checka in på ett hostel. Ser verkligen inte fram emot att sova en natt i doorm. Senast var en hemsk upplevelse. Men det blir en kort natt eftersom att jag ska upp kl 04.00. Men innan det hoppas jag på skönt häng med Mats och Stefan på Fillmore. 

Nu är det godnatt. För sista gången i denna lägenhet.