The end…

Har lite daligt samvete for mitt senaste inlagg. Borde inte ha det. Men har det. Familjen Lundmark har iaf slitit sig fran hotellet-som-har-allt och gjort roliga saker i helgen. Igar blev det snorkling. Jag hade inte snorklat i Roda havet forut. Det va fint. Haftiga fiskar och fint vatten. Jag gjorde en sak jag velat gora valdigt lange. Jag gjorde ett provdyk. Har tankt ta dykcertifikat flera ganger, men varit for lat. Ett dyk med instruktor med snabb genomgang pa 5 min var precis vad jag behovde for att gora det. Det var haftigt. Att kunna simma runt i ett akvarium utan att behova ga upp for luft.

Idag har jag och pappa lekt i oknen. Vi har kort fyrhjuling i ett par timmar rakt ut i oknen, med roda havet-bergen i horrisonten. Kom till ett beduinlager (sjalvklart turistanpassat, men anda) dar vi fick se hur beduinerna lever. Verkar lite trakigt att bo mitt ute i oknen. Vi red kameler, som egentligen ar dromedarer. Det var valdigt skumpigt och varmt att kora i oknen. Men tackt i palestinasjal och solbrillor kanda jag mig lite som en okenpirat.

Imorgon aker vi hem. Jag ska acklimatisera mig till Sverige. Och Sundsvall. De senare kan bli svarare. Men om prick en manad sticker jag igen. Sa jag ska nog fixa det. Da blir det festival i Novi Sad i Serbien, resa genom Kroatien for att ta fargan till Italien och Florens. Nej, det ar inte synd om mig. Ja, jag har det oforskamt bra.

Fragan ar nu bara vad jag ska gora med den har bloggen. Det kanns ju ganska meningslos nar jag kan na alla jag vill ha kontakt med, pa telefon eller traffa i Sverige. Jag tror den far vila. Kanske skriver jag natt. Kanske inte. Kanske laser nagon. Kanske inte.

Tiden går.

Snabbare än jag vill. Går tiden alltså. Torsdag 29/5 kl 23.50. Sitter i köket på 66 Laussat St. Haft en bra dag. Spelat tennis i två timmar i Dolores för sista gången. Jag som äntligen blivit hyffsad. Erik åkte i förmiddags. Nu är det bara Stefan kvar av de ursprungliga kollektivet. Han får hållas med mig och Mats. Men om 31 timmar sitter jag på planet öster ut. Jag vill inte. Har ingen som helst lust att åka hem. Ser ingen större poäng med det. Det ska bli kul att träffa familjen och vänner. Men jag vill inte tillbaka till Sverige. Inte än. Jag vill inte lämna San Francisco.

Igår tog Stefan med mig ner i Mission. Jag köpte ett eget tennisracket. Jippi. Tog sedan en sista fika på Soleil. Spelade en sista fyrmanswhist. Ashley och Shannon bjöd på middag. Mycket för att det var Eriks sista kväll. Mycket sista igår. Middagen var fantastiskt trevlig. Dom är så söta. Hade köpt köttbullar, gräddsås och lingonsylt på IKEA. Ashley kokade sina första potatisar. Och det blev helt fantastiskt gott. Vi svenskar åt så vi nästan sprack. Jag vet inte om de ca åtta amerikanerna tyckte det var lika fantastiskt. Efterrätt; fruktsallad, glass, hjortronsylt och pepparkakor. Tror killarna har spridit vad som anses vara svenskt. Det var en jättetrevlig kväll på alla sätt och vis. Om jag tycker det är tråkigt att åka från staden och alla trevliga människor, så kan jag ju bara ana hur Erik, David och Stefan känt/känner.

Men men. Så är det. Tidsperioder tar slut. Jag har jobbat nästan ett år för den här resan. Och den har blivit bättre än vad jag någonsin vågat hoppas på. Hade inte så många tankar om vad resan skulle leda. Hade mest tänkt att New York är en häftig stad, Mexico är varmt, och Stefan bor i San Francisco. Hade inga riktiga planer. Inga förväntningar. Det kanske var bra. Hela resan har varit fantastisk. Från början till slut. Alla delar har haft sin charm. New York – storstad, puls, människor, affärer, museum, parker. Mexico – Kulturskilnad, värme, de vackraste stränder jag sett och det varmaste, klaraste vatten jag badat i. Highway 1 – kanske resans höjdpunkt, och de mest oväntade. Hade tänkt ta en buss raka vägen upp till SF från LA. Är evigt tacksam att jag istället hyrde en cab och tog ettan. Vilken natur, vilken känsla. San Francisco – visste i stort igenting om denna vackra stad. Nu vet jag mer. Och jag vill tilbaka. Jag hoppas jag kommer tillbaka. Har redan skrivt vad jag upplevt i den här staden. Och jag vill inte här ifrån. En sak som jag inte nämnde då, som jag kom på nu, var tennisbanorna. Varför finns det inte fler gratis tennisbanor i sverige. Det är ju fantastiskt fint.

Idag fick jag gå den charmigaste shoppinggatan jag gått. Haight Street. Massa fina second hand butiker och små affärer. Underbart. Avrundade min resa, sista riktiga kvällen, med en drink på en skybar. Utsikt över hela San Fran by night. Så fint. Det är något speciellt med städer på natten. Vackert.

Imorgon ska vi städa ur lägenheten. Sen ska jag checka in på ett hostel. Ser verkligen inte fram emot att sova en natt i doorm. Senast var en hemsk upplevelse. Men det blir en kort natt eftersom att jag ska upp kl 04.00. Men innan det hoppas jag på skönt häng med Mats och Stefan på Fillmore. 

Nu är det godnatt. För sista gången i denna lägenhet.

Bilder från helgen.

Vi ska åka till Yosemite National Park måndag-tisdag. Jag har sjukt höga förväntningar. De bilder jag sett från parken (som är ca 4 x 4 mil) är fantastiskt vackra. Så i väntan på naturbilder får ni hålla till godo med några bilder från veckoslutet som var.

San Francisco sett från Alcatraz.

Brant backe med Mats på toppen.

Tre snygga killar på Stanford.

En mojito i Palo Alto.

En del av China town.

Spårvagn.

Helg.

Här lever vi. Upp och ner. Och det med besked. Denna helg har varit något av de roligaste jag varit med om på länge. Ja, jag vill påstå det, med risk för att verka gammal och trött.

Skattjakten. Vilket äventyr. Som vanligt är förfesten roligast. Fast denna gång spelade nog själva ”festen” i samma division. Förfest bestod av ett spontant orkesterbildande och spelande på glas och bestick. Detta följdes av Håkans Ramlar där man tydligen måste ramla på golvet varje gång mannen sjunger ordet ”ramlar”. Man kanske inte kan tro det, men det var fantastiskt roligt. En höjdpunkt. Ingenting jag kommer berätta om som hände denna helg kommer te sig lika roligt i efterhand. Om man inte var med och upplevde. Men jag måste ändå dokumentera, om inte annat för min egen del. Hela gänget tog sig sedan, glada i hågen, upp till Dolores park. Skattjakten gick till så att varje lag (vi bildade ett svennelag med fem tappra) skulle pricka av x antal saker från en lista. Detta skulle dokumenteras genom kameran. Det var saker som att klättra upp i ett träd, ta en främling på rumpan och fota okända människor i en fotoatomat. En höjdpunkter från listan var att vi skulle få en free drink. Man flörtar till sig en på någon bar tänker ni. Man hittar ett kylskåp på gatan, med öl i, tänker vi. Det bara stod där. Som en skänk från ovan. Gud finns. Fantastiskt roligt. Självklart vann vi – enligt Stefan. Samma Stefan blir även en aning putt när vi inte får fina priser. Lösmustach, John Lennon-glasögon och gummidjur tycker jag är fina priser. När de andra 30 deltagarna går vidare för fest stannar de dumma svenskarna kvar i parken för att elda lite. Målet är att sammanfoga två gummidjur med eld, och sedan slå i sär dem. Primitivt med roligt. Primitivt kanske man även skulle uppfatta pojkarnas spontana gorilla-efterhärmanden. Fyra, relativt vuxna män skuttade runt på huk, dunkade sig i bröstet och skrek som upphetsade apor. Troligtvis det roligaste jag vet just nu. Detta har följt oss sen dess och är fortfarande hysteriskt roligt. Man har inte roligare än man gör sig, som någon vis människa sa.
Självklart kom vi aldrig till någon fest, utan gick hem och spelade – ja just det – plump. Snittar nog 3 plumpomgångar per dag. Vi är extremt osociala. Allternativt vi ser ingen anledning till att blanda oss med andra när vi har varandra.

Lördag var tänkt till nått lugnt. Blev efter lite suck och stön blev det ändå en picknick i Alamo Park. Vilket var mycket trevligt. Ashley och Shannon m.fl. hade fixat en massa god mat. Vi stod för underhållningen. Tycker jag iaf. Bland annat lyckades jag sitta på Eriks axlar samtidigt som Erik satt på Mats axlar. Jag hypervetilerade.

Idag har varit upp-och-nedvända-bak-och-fram-dagen. David sa just något som sammanfattar dagen. ”Det här var konstigaste dagen i mitt liv”.
Man kliver upp äter frukost, tar det lite lugnt, några ser nån serie på datorn, tar någon omgång plump, en kopp kaffe. Någon annan pluggar lite. Ja ni vet, en lugn dag. Man duschar och drar iväg på fest. Den trappas upp, man träffar fler och fler människor, man har väldigt roligt. Öl rinner ned. Man går hemåt, glad i hågen. Sätter sig i köket, tar en whisky-cola, fast man inte borde, äter lite mjölk och flingor. Går och lägger sig. Inte en helt konstig lördag. Men om ni sedan tar denna dag, tänker er att det är söndag och framför allt vänder på allting. Börjar från slutet och slutar i början. Det var vår dag. Captain Morgan till frukost och festen var över vid 15-tiden.
Idag var det alltså Bay to Breakers. Är ett 12 km långt lopp från grunden. Men något som jag mer skulle kalla folkfest. Tänk er närmare 100 000 männsikor, utklädda till allt från ailiens, till vaginor, till inte klädda alls tågandes, sjungandes, drickandes, dansande. En syn. Valborg, Forsränning,  Kvalborg – släng er i väggen. Det här var helt otroligt. Även detta svårt att återge i ord. Men så roligt jag hade. Mats var för övrigt hästframdel, jag hästbakdel, David gorilla, Stefan tupp och Erik fotograf.
Det finns mycket mer att säga om denna helg. Men det får bli en annan gång. Inte helt oväntat är vi ett trött gäng som avslutat en middag – plump – kaffe. 3/5 delar ligger. 2 till stupar snart.

Yes. jag tror jag kom på det! Hur man får bilderna tt inte jävlas. Det ni ser nedan är iaf en bråkdel av alla de bider jag tog under vår roadtrip

I bilen på väg norrut, Hearst castles pool, underbar natur. Så mycket vacker natur vi såg på vägen som var svår att fånga på bild. Måste upplevas!
Santa Cruz. Mysig stad. Golden Gate-bron blev avslutningen på vår hw1 tur. Mäktig.

HW1 i bilder

Äh, va fan. Jag ger upp. Hatar den här bloggen. Eller iaf hur en hanterar bilder. Eller inte hanterar.

Det där var iaf tre vanliga bilder/syner i Mexico. Tror jag inte behöver säga mer. Diabildsvisning hos mig i höst för den som vill se mer… David?!

Mex-bilder

Högsommar i SF

Fredag i San Fran. Väldigt skön dag. Trott det va lördag hela dagen.
Är stekhett här. Nästan så Mexico kan slänga sig i väggen. Igår 33 grader. Idag 33 grader. Det är varmt. Jag och Mats startade gårdagen med tennis. Andra gången jag spelar här i SF. Det är sjukt kul. Och jag inbillar mig att jag blir bättre. Men jag har fortfarnde fyra killar att slå. Det där är ju för övrigt något jag tänkt mycket på – varför är killar så mycket bättre på bollsporter än tjejer. Generellt sett alltså. Visst, killar slussas ju in i fotbollslaget innan de kan gå. Men den här bollkänslan. Det måste ligga någonstans i Y-kromosomen. Men Mats som är en väldigt snäll människa sa att jag inte va helt värdelös iaf. Tack.

Resten av gårdagen spenderade jag på stranden. Jag, Mats, Erik, David, deras mycket trevliga vänner Jordan och Mariah. Sist och mist, Penny. Deras franska bulldog. Så charmig. Stranden var inte som i Mexico. Vattnet var inte som Karibiska havet. Stranden va typ svart. Vattnet var svenskt hav i april. Typ. Kastade frisbee. Kastade mig i vattnet. Mats gjorde. Kul, ge er på de svagaste. Tur att jag drog med mig honom i fallet. Så fruktansvärt kallt. Hyperventilerade.
Gårdagskvällen var ljuvig (underskattat ord för övrigt). Jag, Erik och Mats satt i Dolores Park (stoor park med olika sektioner för olika typer av människor), åt sallad, drack öl kamoflerade i bruna påsar och filosoferade. Att vi tre, som läste matte tillsammans i uppsala våren 05 skulle sitta tillsammans i San Fran våren 08, var det nog aldrig någon som trodde. Men vi gillar det. Hade några nördiga tankar om månen, stjärnor och satteliter. Sen kom stefan med mer öl och musik. Stämningen blev en annan. Droppade in fler människor. Fick äntligen träffa de omtalade. Shannon och Ashley. Kvällen som var tänkt för plump-spel, blev fest. Mycket trevligt. Slutade på Shannon och Ashley’s tak med utsikt över stan. Sämre kvällar har jag haft.

Det blev sent igår. Stefan väckte mig 11.00 med orden nu drar jag om fem minuter. Stefan skulle till Berkley (stad 30 min härifrån m tåg) och klippa sig och jag skulle med för att få en utflykt och se det fina, omtalade universitetet. Vi var inte i tid och vi sprang väldigt långt till tåget, i minst 25 graders värme utan frukost i magen. Puh. Men Berkley var mödan värd. Mysig stad. Hängde runt och drack kaffe på uteservering.

Ikväll blir det skattjakt. Shannon fyller år. Ska bli intressant.

För övrigt måste jag bara korrigera förra inlägget. Meningar hade försvunnit. Inte så att jag bara ville säga att Erik hade ett eget rum. Jag trodde även att jag berättade att jag och Johannes delade på Stefans rum och Mats occuperade Davids soffa. Jag orkar sällan läsa igenom vad jag skrivit.

Mexico.

Jag gillar att sammanfatta. Skriva listor. Strukturera. Det vet ni.
(Jag har dock inte kollat i min kalender eller lyft en penna (forutom for poang eller vykortssrivning) pa 11 dagar.)

Sa jag vill skriva ner mina tankar om Mexico. Eller iaf nagra. Bilder kommer nar jag kommer till en dator jag litar pa. Som inte har sand i harddisken.

Forst och framst. Har lever trevliga vanner. Gastvanliga och glada.
De lurar dock oss turister. Saklart. Annars vore dom dumma. Mats forsoker alltid pruta pa taxi. Far ner fran 45 till 40. Vi ar nojda. Men vi klamde ur en chaffor att det kostar 35 mexare. haha.
Mexarna igen. Korta.Jag tror inte jag har sett fler som ar langre an mig, an vad det finns fingrar pa min hogra hand.
Att maten skulle vara skit. Helt fel.  Jag gillar den. Har finns visst tacos. I mangder. Tortilla till varenda ratt. och bonroran. Alltid, tom till frukost. Det ar en massiv brun, rora som paminner om kalla brunaboner man fick i skolan, men smakar gott. Som bonor.
Toaletter / overallt finns ofentliga toaletter. Kostar inget. Samma i NYC. Lar er Sverige. Och ar man jag ar det mycket vart. Sen att de saknar ring, kanske dorr och att avloppsroren inte ar dimensionerade for toalettpapper ar ju en annan sak.

Mexare har bojelse for tva saker. Tva saker alla villa ha. 1) gungor i sin bar. Barstolar existerar inte. Det ska vara gungor. 2) Pimpade bilar. Ta en skruttig bil. Pimpa. Da menar jag satt ljusslingor runt registreringsskyltarna, i farg sa klart, garna blinkade. Satt aven blatt ljus under bilen, eller varfor inte pa spolarvatska/utsprutarna. Ja, tank jul pa nagons balkong. Grasligt.

Men i stort gillar jag Mexico. Landet, kulturen, klimatet. Nasta gang blir det vastkusten.