Helg.

Här lever vi. Upp och ner. Och det med besked. Denna helg har varit något av de roligaste jag varit med om på länge. Ja, jag vill påstå det, med risk för att verka gammal och trött.

Skattjakten. Vilket äventyr. Som vanligt är förfesten roligast. Fast denna gång spelade nog själva ”festen” i samma division. Förfest bestod av ett spontant orkesterbildande och spelande på glas och bestick. Detta följdes av Håkans Ramlar där man tydligen måste ramla på golvet varje gång mannen sjunger ordet ”ramlar”. Man kanske inte kan tro det, men det var fantastiskt roligt. En höjdpunkt. Ingenting jag kommer berätta om som hände denna helg kommer te sig lika roligt i efterhand. Om man inte var med och upplevde. Men jag måste ändå dokumentera, om inte annat för min egen del. Hela gänget tog sig sedan, glada i hågen, upp till Dolores park. Skattjakten gick till så att varje lag (vi bildade ett svennelag med fem tappra) skulle pricka av x antal saker från en lista. Detta skulle dokumenteras genom kameran. Det var saker som att klättra upp i ett träd, ta en främling på rumpan och fota okända människor i en fotoatomat. En höjdpunkter från listan var att vi skulle få en free drink. Man flörtar till sig en på någon bar tänker ni. Man hittar ett kylskåp på gatan, med öl i, tänker vi. Det bara stod där. Som en skänk från ovan. Gud finns. Fantastiskt roligt. Självklart vann vi – enligt Stefan. Samma Stefan blir även en aning putt när vi inte får fina priser. Lösmustach, John Lennon-glasögon och gummidjur tycker jag är fina priser. När de andra 30 deltagarna går vidare för fest stannar de dumma svenskarna kvar i parken för att elda lite. Målet är att sammanfoga två gummidjur med eld, och sedan slå i sär dem. Primitivt med roligt. Primitivt kanske man även skulle uppfatta pojkarnas spontana gorilla-efterhärmanden. Fyra, relativt vuxna män skuttade runt på huk, dunkade sig i bröstet och skrek som upphetsade apor. Troligtvis det roligaste jag vet just nu. Detta har följt oss sen dess och är fortfarande hysteriskt roligt. Man har inte roligare än man gör sig, som någon vis människa sa.
Självklart kom vi aldrig till någon fest, utan gick hem och spelade – ja just det – plump. Snittar nog 3 plumpomgångar per dag. Vi är extremt osociala. Allternativt vi ser ingen anledning till att blanda oss med andra när vi har varandra.

Lördag var tänkt till nått lugnt. Blev efter lite suck och stön blev det ändå en picknick i Alamo Park. Vilket var mycket trevligt. Ashley och Shannon m.fl. hade fixat en massa god mat. Vi stod för underhållningen. Tycker jag iaf. Bland annat lyckades jag sitta på Eriks axlar samtidigt som Erik satt på Mats axlar. Jag hypervetilerade.

Idag har varit upp-och-nedvända-bak-och-fram-dagen. David sa just något som sammanfattar dagen. ”Det här var konstigaste dagen i mitt liv”.
Man kliver upp äter frukost, tar det lite lugnt, några ser nån serie på datorn, tar någon omgång plump, en kopp kaffe. Någon annan pluggar lite. Ja ni vet, en lugn dag. Man duschar och drar iväg på fest. Den trappas upp, man träffar fler och fler människor, man har väldigt roligt. Öl rinner ned. Man går hemåt, glad i hågen. Sätter sig i köket, tar en whisky-cola, fast man inte borde, äter lite mjölk och flingor. Går och lägger sig. Inte en helt konstig lördag. Men om ni sedan tar denna dag, tänker er att det är söndag och framför allt vänder på allting. Börjar från slutet och slutar i början. Det var vår dag. Captain Morgan till frukost och festen var över vid 15-tiden.
Idag var det alltså Bay to Breakers. Är ett 12 km långt lopp från grunden. Men något som jag mer skulle kalla folkfest. Tänk er närmare 100 000 männsikor, utklädda till allt från ailiens, till vaginor, till inte klädda alls tågandes, sjungandes, drickandes, dansande. En syn. Valborg, Forsränning,  Kvalborg – släng er i väggen. Det här var helt otroligt. Även detta svårt att återge i ord. Men så roligt jag hade. Mats var för övrigt hästframdel, jag hästbakdel, David gorilla, Stefan tupp och Erik fotograf.
Det finns mycket mer att säga om denna helg. Men det får bli en annan gång. Inte helt oväntat är vi ett trött gäng som avslutat en middag – plump – kaffe. 3/5 delar ligger. 2 till stupar snart.

Yes. jag tror jag kom på det! Hur man får bilderna tt inte jävlas. Det ni ser nedan är iaf en bråkdel av alla de bider jag tog under vår roadtrip

I bilen på väg norrut, Hearst castles pool, underbar natur. Så mycket vacker natur vi såg på vägen som var svår att fånga på bild. Måste upplevas!
Santa Cruz. Mysig stad. Golden Gate-bron blev avslutningen på vår hw1 tur. Mäktig.

HW1 i bilder

Äh, va fan. Jag ger upp. Hatar den här bloggen. Eller iaf hur en hanterar bilder. Eller inte hanterar.

Det där var iaf tre vanliga bilder/syner i Mexico. Tror jag inte behöver säga mer. Diabildsvisning hos mig i höst för den som vill se mer… David?!

Mex-bilder

Högsommar i SF

Fredag i San Fran. Väldigt skön dag. Trott det va lördag hela dagen.
Är stekhett här. Nästan så Mexico kan slänga sig i väggen. Igår 33 grader. Idag 33 grader. Det är varmt. Jag och Mats startade gårdagen med tennis. Andra gången jag spelar här i SF. Det är sjukt kul. Och jag inbillar mig att jag blir bättre. Men jag har fortfarnde fyra killar att slå. Det där är ju för övrigt något jag tänkt mycket på – varför är killar så mycket bättre på bollsporter än tjejer. Generellt sett alltså. Visst, killar slussas ju in i fotbollslaget innan de kan gå. Men den här bollkänslan. Det måste ligga någonstans i Y-kromosomen. Men Mats som är en väldigt snäll människa sa att jag inte va helt värdelös iaf. Tack.

Resten av gårdagen spenderade jag på stranden. Jag, Mats, Erik, David, deras mycket trevliga vänner Jordan och Mariah. Sist och mist, Penny. Deras franska bulldog. Så charmig. Stranden var inte som i Mexico. Vattnet var inte som Karibiska havet. Stranden va typ svart. Vattnet var svenskt hav i april. Typ. Kastade frisbee. Kastade mig i vattnet. Mats gjorde. Kul, ge er på de svagaste. Tur att jag drog med mig honom i fallet. Så fruktansvärt kallt. Hyperventilerade.
Gårdagskvällen var ljuvig (underskattat ord för övrigt). Jag, Erik och Mats satt i Dolores Park (stoor park med olika sektioner för olika typer av människor), åt sallad, drack öl kamoflerade i bruna påsar och filosoferade. Att vi tre, som läste matte tillsammans i uppsala våren 05 skulle sitta tillsammans i San Fran våren 08, var det nog aldrig någon som trodde. Men vi gillar det. Hade några nördiga tankar om månen, stjärnor och satteliter. Sen kom stefan med mer öl och musik. Stämningen blev en annan. Droppade in fler människor. Fick äntligen träffa de omtalade. Shannon och Ashley. Kvällen som var tänkt för plump-spel, blev fest. Mycket trevligt. Slutade på Shannon och Ashley’s tak med utsikt över stan. Sämre kvällar har jag haft.

Det blev sent igår. Stefan väckte mig 11.00 med orden nu drar jag om fem minuter. Stefan skulle till Berkley (stad 30 min härifrån m tåg) och klippa sig och jag skulle med för att få en utflykt och se det fina, omtalade universitetet. Vi var inte i tid och vi sprang väldigt långt till tåget, i minst 25 graders värme utan frukost i magen. Puh. Men Berkley var mödan värd. Mysig stad. Hängde runt och drack kaffe på uteservering.

Ikväll blir det skattjakt. Shannon fyller år. Ska bli intressant.

För övrigt måste jag bara korrigera förra inlägget. Meningar hade försvunnit. Inte så att jag bara ville säga att Erik hade ett eget rum. Jag trodde även att jag berättade att jag och Johannes delade på Stefans rum och Mats occuperade Davids soffa. Jag orkar sällan läsa igenom vad jag skrivit.

West Cost. Highway One.

Tillbaka i civilisationen. Känns lite ovant, men trevligt. Sitter i ett kallt kök i San Francisco. Vägen hit var väldigt trevlig. Det är troligtvis ganska tråkigt att läsa om vad jag gjort i detalj de senast sex dagarna. Så jag ska sammanfatta. Försöka iaf.

Resan in i det stora, mäktiga USA började på sämsta tänkbara sätt. Vi blev misstänkta för något man bli misstänkt för om man åker från usa, till mexico i 11 dagar och sedan tillbaka till usa. Man kan ju tycka att vår svenska nationalitet och vänliga utseende (jag har ju för tusan tom blåa ögon) skulle göra att vi passerade tullen smärtfritt. Men icke. Efter att fått sitta i ett väntrum och bli nästan va jag kände, hånad, så blev Mats intagen i ett avskillt förhörsrum. Själv fick jag prata med en ganska trevlig farbror som undrade hur jag hade råd med den här resan. Jag hävdade jobb. Han hävdade pappa. Jag fick mitt visum. Mats fick inte ett nytt 90 dagars visum. Han är troligtvis terrorist. Han fick bara  till 2 juli, så nu måste han boka om sin resa. Han lämndae rummen efter orden ”you have to leave this country now”. Välkommen till USA! Nästa gång ska jag ha med mig en atombomb i ryggsäcken.

Ja, sammanfatta va det.

LA. Spenderade ca ett dygn i staden. Stor, lite för utspridd för min smak. Men jag såg väl ca en hundradel. Hollywood var ju lite av en flopp. Massa stjärnor på gatan. Men det va de. Hollywoodskylten satt kvar. Finast va att åka igenom Beverly Hills. Massa fina hus.

Sen blir det HW1 norrut. Glömt att nämna att detta äventyr gör vi i vår hyra Chrysler. Cab, såklart. Spatserade på Venic Beach innan vi drog iväg. Med taket nere. Så skönt. Stannade i Santa Barbara på vägen. Fin stad. Strand och pir. Lite som Venice Beach. Sov första natten i San Luis Obispo. Det var en mycket lugn stad. Näst intill spöklik. Men det var roligt att få se en liten, amerikask stad efter alla stora, yviga, framfusiga. Men kl 8 hade vi sett stan och gick hem och spelade kort. Som vanligt. Tycker inte om att umgås med folk på Hostel. Vi tycker om att stänga in oss. Svenskar.
Morgonen efter klev jag som vanligt upp innan klockan ringde, och givetvis innan Mats. Tog en dusch in den gemensamma duschen ute i korridoren. Som tur var tog jag med kläder. För när jag sedan försöker ta mig in i rummet är det låst. Märkligt tycker jag. Är Mats och gör frukost. Nej, inte i köket. Efter att ha knackat i en kvart och gått runt hela huset frågar jag efter någon reservnyckel. Tanten i receptionen hittar den inte. Så hon föreslår att jag ska klättra in genom fönstret. Jaha. Jag klättrar in genom fönstret med hennes hjälp. Och där inne ligger Mats och sover. Han vaknar av en handduk i huvudet och att jag kommer in genom fönstret. Ganska roligt.

Hearst Castel. Ett stopp på vägen. Mediaimperium-kungen Hearst byggde på 30-talet att bygga ett, eller egentligen flera, extremt lyxiga och fina hus, på den kanska vackraste plats jag varit på. Högt uppe på en kulle/berg som det tar 15 min med buss (kan bara ta turer dit) rakt upp att ta sig till. Underbar utsikt över hav och böljande, grönt landskap. HUsen i mest spansk stil innehöll guld, tinnar och torn. Ja svårt att beskriva i ord. Bilder kommer.

Sov i Santa Cruz nästa natt. Väldigt fin stad. Mysiga hus, kullar, nära havet. Ett tivoli på stranden. Båtar och sjölejon. Vad mer kan man begära. Bode på ett mysigt ställe i eget hus. Åt middag på piren. En bra dag.

Anlände till San Fran och invigde stan med att åka över Golden Gate-bron. Den va fin och ser ut som jag hade tänkt mig. Åkte upp på ett berg för bäste utsikt över staden. Magnigfikt. Bilder kommer även här.

Har nu spenderat ca två dygn i denna stad. Har inte gjort mycket än. Men jag gillar den. Verkligen. Och Erik har ett alldeles eget rum. Lyckost. Eller ensamt kanske. Det är iaf fem väldigt trevliga killar jag spenderar min tid med. Igår spenderades dagen med plump (kortspel), tvätt, och tennis. Tennis är så sjukt kul. Jag och Mats utmanade David under en hård tvåtimmars-match. Vi förlorade tyvärr. Men jag ska bli bra på det här!

Nu ska vi ner på stan. Gjort matsäck i form av äggmackor. Studenter.

Kommer mera. Tack för fina inlägg. Saknar er där hemma. Hoppas ni mår bra, och njutit av solen som lyst över er.

Mexico.

Jag gillar att sammanfatta. Skriva listor. Strukturera. Det vet ni.
(Jag har dock inte kollat i min kalender eller lyft en penna (forutom for poang eller vykortssrivning) pa 11 dagar.)

Sa jag vill skriva ner mina tankar om Mexico. Eller iaf nagra. Bilder kommer nar jag kommer till en dator jag litar pa. Som inte har sand i harddisken.

Forst och framst. Har lever trevliga vanner. Gastvanliga och glada.
De lurar dock oss turister. Saklart. Annars vore dom dumma. Mats forsoker alltid pruta pa taxi. Far ner fran 45 till 40. Vi ar nojda. Men vi klamde ur en chaffor att det kostar 35 mexare. haha.
Mexarna igen. Korta.Jag tror inte jag har sett fler som ar langre an mig, an vad det finns fingrar pa min hogra hand.
Att maten skulle vara skit. Helt fel.  Jag gillar den. Har finns visst tacos. I mangder. Tortilla till varenda ratt. och bonroran. Alltid, tom till frukost. Det ar en massiv brun, rora som paminner om kalla brunaboner man fick i skolan, men smakar gott. Som bonor.
Toaletter / overallt finns ofentliga toaletter. Kostar inget. Samma i NYC. Lar er Sverige. Och ar man jag ar det mycket vart. Sen att de saknar ring, kanske dorr och att avloppsroren inte ar dimensionerade for toalettpapper ar ju en annan sak.

Mexare har bojelse for tva saker. Tva saker alla villa ha. 1) gungor i sin bar. Barstolar existerar inte. Det ska vara gungor. 2) Pimpade bilar. Ta en skruttig bil. Pimpa. Da menar jag satt ljusslingor runt registreringsskyltarna, i farg sa klart, garna blinkade. Satt aven blatt ljus under bilen, eller varfor inte pa spolarvatska/utsprutarna. Ja, tank jul pa nagons balkong. Grasligt.

Men i stort gillar jag Mexico. Landet, kulturen, klimatet. Nasta gang blir det vastkusten.

Det sista av Mexico.

Borjar inta gyllenbrun pals. Det ar nice. Men lugn, jag flagnar ocksa. Kommit till Isla Mujeres nu. Va ska jag saga, trevlig, liten, mycket liten, men inte alls i samma klass som Tulum. Vi langtar tillbaka. Men efter att agnat forsta halvtimmen pa stranden idag at att klaga slog vi huvudet hart i en kokospalm och sa att vi inte har nan ratt i varlden att klaga.

Isla ar mer turism. Amerikaner som skranar over allt. Det ar mer anpassat, fler restauranger, mer liv mer ovasen pa kvallarna (pensionar). Men fint. On ar ca 400 meter bred och uppskattningsvis 4 km lang. Icke stor. Langgrunt och inga vagor att leka i. Men jag klagar som sagt inte. Lyckades fa ett riktigt fint rum att bo i iaf. Pa chansning. Topp.

Ligger pa stranden och gor det vanliga. Boken, badet, bollen. Boken, badet, bollen. Det behover inte vara svarare an sa. Kvall - dusch, ol, chips, middag, kanske en drink, kortspel om det inte ar for sent. Har en mega turnering i Chicago, eller poangpoker, Mats leder. Fan. Men jag kommer ikapp. Och jag klar honom i vand-tia. Har manga tavlingar. Jag namner bara dem jag vinner i. Sa klart. Brunast -check. Halla andan langst under vatten - check.
(mest glomsk - check)

Pa denna o glider man fram i golfbil. Amerikanerna jublar. Vi ar lite avis, men snala. Vi ar aven de enda som ligger under en palm ist for under en overprisparasoll. Vagrar.

Ett avslojande. jag glomde mina nya, fina, DYRA glasogon pa ett sunkigt hotell i LA. Har efter en veckas ringade o mailande fatt veta att dom vantar pa mig dar. Puuuh. Inte vagat saga natt. Glomde mina vykort pa stranden idag ocksa. Fraga mig inte hur. Borta. Sa Karin och mamma och pappa, kanske inte blir natt.

Min senaste timme har for ovrigt varit en skittimme. Tappade bok och vykort. Gick tillbaka, bara boken kvar. Skulle soka efter dem pa lunchstallet. Slog da stortan - ja, den stooora tan pa min fot – ratt in i en betongtrapp. Tan liksom sprack mitt fram. Kottsar (svart med bokstaver utan prickar, fattar ni meat och sar) skulle jag vilja saga. Sprit och plaster. Sitter har med en ny ta. Hogt. Jag ar hard.

Nu ska jag halta hem och kolla om mats kopt ol. Det fortjanar jag ). Imorgon ar sista dagen i Mexico som ligger som du breskriver CC. Tack for inlagget. Skont att veta att du haller koll och ser mig. Bad och sol imorn. Tavlingar ska avslutas. Rekord ska sattas. Sen farja till fastland for att sova innan flyget gar 0700 till LA via Huoston.

Ser fram emot civilisation, USAs vastkust for forsta gangen, San Fran och Stefan. Livet leker. Har jag sagt det forut?

Vatten. Havet. Det basta.

Det ar lugnt har. Mycket lugnt. Sa det gor inte sa mycket att vi flyttat till ett stalle utan internet. Men vi bor nu mera vid stranden. Har havsutsikt till frukost, lunch och middag. Standen gar fran havet (ja, sjalvklart) upp till hyddan, vidare over basketplanen och in i resaturangen. Finns inget annat golv an harlig, vit sand. Det batsa med denna sand ar att den ar magisk. Den bli aldrig varm. Det ar haftigt, och lite av ett mysterium. Men man slipper hoppa mellan skuggorna for att ta sig fram. Vilket ar mycket bra da vi kommit fram till att vi ar mycket nara ekvatorn (skuggan av mig sjalv ar nastan obefintlig kl 12 pa dagen).

Vi har sett kultur. Check. Langesen jag checkade – kan bero pa ett snigeltempo jag intagit. Vi gick igar till en Mayaruin. Det var ju inte jatteintressant inte. Massa ruiner som en gang i tiden varit pampiga tempel. Synd att jag inte var dar da istallet. Vi lanktade mest efter havet, som knappt svalkar, men som vi gillar att ligga och guppa i. Sa vi gick dit ist.

Idag gjorde vi daremot nagot som imponerade stort pa mig. Vi gjorde en trur till tre olika Cenotes. Det ar nagot som kanske skulle kunna beskrivas som laguner, eller sma, sma sjoar (typ20 x 10 m) som ligger inne i landet. Dessa Cenotes ar hopkopplade med ett gigantiskt och mycket haftigt underjordiskt system av floder.
Cenotes. Glasklart vatten. Sotvatten. Lite kalt. Ovan ifran – du ser 12 meter rakt ner, det ar genomskinligt och turkost. Under vattenytan – en helt ny varld. Sett fiskar, halt en skoldpadda var guide fangade. I den storsta cenotesen (oklar grammatik dar) simmade vi in (allt med cyklop, snorkel och fenor sa klart)i de grottor som omringar lagunen. Det finns som sagt ett gigantiskt underjordigt system, som om man dyker med tuber kan ta sig in i. Vi fick bara komma en bit. Men det var tillrackligt. Kanner nu att det inte gar att beskriva i ord. Vacker. Overkligt. Kalkstensutformningar, pelare i vattnet. Morker in under marken. Oslagbart. Ja, nog om det. Kanske inte sa kul att hora om. Men att uppleva.

Vi ar nu Tulum (ostkusten, om du ska kolla kartan CC). Imorgon aker vi norr ut och ut till en o. Isla Moujeres (typ). Har hort att ska vara en fin liten o. Mats kanske far se en havsskoldpadda som han tjatar om hela tiden. Blir dar tva natter. Sen kommer vi ta oss mot civilisationen och USA. Vill inte. Inte riktigt an.